Blott en dag...

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,

vilken tröst vad än som kommer på!

Allt ju vilar i min Faders händer,

skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Han som bär för mig en Faders hjärta,

giver ju åt varje nyfödd dag

dess beskärda del av fröjd och smärta,

möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,

för var särskild tid med särskild nåd.

Varje dags bekymmer vill han bära,

han som heter både Kraft och Råd.

Morgondagens omsorg får jag spara,
som en oviss syns min vandringsstig.

“Som din dag, så skall din kraft ock vara,'

detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

blott vid dina löften, Herre kär,

och att ej den tröst förspilla,

som i ordet mig förvarad är.

Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer,

taga ur din trogna fadershand

blott en dag, ett ögonblick i sänder,

tills jag nått det goda land.

då det varje dag skulle vara lätt.. och då man varje dag skulle tänka lite extra på de här orden...