speciallärare?

det är sommarlov, men ändå kommer tankarna till utbildning och skola ibland - idag var en sådan dag.
eftersom jag började ju jobba idag på ett annat daghem här i närheten och där var det en flicka som behövde mig... hon gick till och med efter mig när jag skulle snyta mig, grät och sa hon ville hem men när hon fick den tid, uppmärksamhet och tröst hon behövde märkte man att hon så småningom blev tryggare.

det är det där - att kunna ge ett barn den hjälp man kan om det känner sig otrygg, ledsen eller har något hinder för att göra någonting specifikt.
och att man då som speciallärare skulle kunna följa med framgången, se reslutat och att själv få vara med och hjälpa om ett barn råkar ha inlärningssvårigheter, skriv- och läs svårigheter eller problem med matematiken. kanske det skulle kunna vara mitt framtida yrke? i alla fall ser jag det som ett alternativ i detta läge.

fin text!