igår, på den internationella handikappdagen, tog jag del av en väldigt inspirerande föreläsning av mikael andersson, som lever utan armar och ben, vid botniahallen. otroligt vad han fick mig att tänka till över min egen livssituation och vad jag faktiskt har att vara tacksam över. det var även väldigt intressant att han berörde tankens kraft och fastän jag har läst på ganska mycket om detta så behövde jag bli påmind om just det, just nu. tack.
jag skulle kunna reflektera hur mycket som helst om gårdagens 90 minuters föreläsning men tror det skulle bli ganska personligt och på samma gång bli ganska likt ett skolarbete. jag börjar nämligen använda helt andra ord när jag reflekterar och analyserar(som vi ganska ofta får i uppgift att göra i skoluppgifter). därför ska jag istället påbörja läsningen av den andra boken(som är nästan 400 sidor?!?!? har aldrig läst en så lång bok tidigare) till kbt-tenten om två veckor. sedan ska jag också försöka mig på lite läkemedelsberäkning denna lediga torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar